Chris Kevin

I fredags passade jag och Lina på att se filmen Paranormal Activity 2.

Precis som sin föregångare utspelas filmen genom linsen på en handkamera och ett antal övervakningskameror. Vilket ger filmen en mer genuin ton och nästan får den att kännas som en verklig inspelning. Filmen bryter även mot många andra normer som att det alltid ska hända något i varje scen. Istället sitter man på helspänn och låter blicken söka efter minsta detalj, tills det där chockerande ögonblicket plötsligt överrumplar dig.

Handlingen kretsar kring en familj som nyligen har flyttat in i ett hus. Efter ett misstänksamt inbrott börjar fler konstiga saker att hända och fadern bestämmer sig för att installera övervakningskameror i huset. De inser snart att det är något övernaturligt och att deras liv svävar i fara.

Även om filmen inte använder sig av varken effektfulla vinklar eller atmosfärisk musik lyckas den ända att fånga ens intresse och trots det låga tempot upplevs filmen aldrig som tråkig och långrandig. I slutändan är det en skräckfilm som med enkla medel lyckas göra sig ihågkommen och lämnar dig med en mild känsla av obehag..