Chris Kevin

Legend till Super Nintendo™ handlar om två biffiga män, den ena bär ett svärd medan den andre har en yxa. Under spelets gång försöker de med våld komma åt kött, guld och nycklar. Fast riktigt så är det väl inte, men om man bortser från handlingen så är det förmodligen på det sättet man skulle uppfatta spelet.

Man kastas hastigt in i spelet och snappar upp kontrollerna utan större svårighet. Vad som går att göra är ganska simpelt, men viss variation erbjuds. Utöver att svinga sitt basvapen eller göra hoppsparkar (som för övrigt är bästa sättet att klara sig över huvudtaget) så går det även att använda en distansattack som tar på livet eller använda en dödlig magi. Överlag känns kontrollerna stabila och det är sällan man upplever frustration p.g.a dålig respons.

Grafiken är väldigt typisk för sin tid från 16bits åldern. Den håller trots allt med goda mått och sätter sin charm genom att skapa en enkel men ändå fantasirik värld. Vad gäller variation å andra sidan så återkommer samma fiender flera gånger under olika banor.

Spelets musik skapar en känsla av en fantasyinspirerad medeltid och sätter igång äventyrslysten. Men så inser man såsom med utbudet av fiender att även antalet låtar inte är särskilt stort. Nämligen två och det är allt man kommer att få höra om och om igen för varje bana.

Trots sina smärre brister är Legend ändå ett charmigt och underhållande spel och avnjuts bäst i sällskap av en kompis. Att hugga ner fula rövare och monster ensam kan i längden bli både enformigt och en aning kämpigt och att ha någon som täcker ryggen har väl aldrig varit en dum idé.

Spelet tar vid där filmen slutade bara timmar efter att Wesley fått sin hämnd mot Sloan. Man kastas direkt in i handlingen och fortsätter att ta upp kampen mot brödraskapet.

Upplägget är av en tredjepersons shooter med ett ducksystem som påminner om Gears of War. Spelbarheten bygger på att man utnyttjar duckning i alla lägen där detta är möjligt. När man duckar läker skador och kräver inga extra föremål. Man kan även flytta sig mellan olika skydd genom att luta sig och trycka på actionknappen. Om man väljer att bojkotta detta och istället rusa in i skottlossningen får man räkna med en omedelbar död. Spelaren kan dock dra nytta av detta när det erbjuds en chans att göra en dödlig närstridsattack.

Vad gäller vapen och förmågor så är utbudet väldigt begränsat och det lilla som finns låses upp under spelets gång. Men det är först när specialförmågorna aktiveras som spelet börjar bli intressant. Den första av dem är bullet curve som även användes i filmen. Den bygger på adrenalin som man får varje gång en fiende stupar. När man använder den så får man ett specialsikte som visar kulans bana och om den träffar fienden eller inte. Detta blir genast ett effektivt sätt att eliminera fiender snabbt med minimal fara.

Grafiken är snygg och behaglig genom spelet, med snygga ljuseffekter och några charmiga miljöer. Men när det gäller mellansekvenserna så upplevs den snarare som slarvig och under all standard.

Musiken fyller sitt syfte utmärkt och skapar en passande stämning genom banorna. När striderna bryter ut så ökas tempot med några actionfyllda spår som får spelaren att känna sig på topp.

Wanted är ett sånt spel som hade rätt material för att kunna bli något men som snubblade på mållinjen. Det dåliga utbudet av vapen och förmågor ihop med att man tvingas följa linjära vägar och ducka bakom varje vrå, gör spelet ytterst repetativt. Ett stort utbud av extra karaktärer och spellägen är inte heller tillräckligt för att det ska kännas värt att spela om spelet. Men för den som kan nöja sig med lite lätt pang pang action så är Wanted ett väldigt schysst spel. För alla trophyjägare kan det vara värt att nämna att Wanted är väldigt lätt för att sätta platina.

Relaterat

• GameTrailers - Wanted - Weapons of Fate
• IGN - Wanted - Weapons of Fate

Då har första dagen gått på det nya året, ett händelserikt år utan tvekan.

Det närmaste är min födelsedag den 3:e då jag fyller 22år, vilket även får mig att tänka på att det snart är slut på studierna. Känns bra att ha en högskoleexamen så pass tidigt i livet, förutsatt att ex-jobbet och C-uppsatsen blir bra. Som jag tror att jag nämde har jag tänkt att basera arbetet på förstärkt verklighet, men jag kan inte riktigt avgöra om det är vatten över huvudet än. Förhoppningsvis så ska jag veta om ca en månad hur det blir. I och med examen så ska det sökas arbete också, så det blir minst sagt full upp under det kommande halvåret. Blir att ta det lugnt med spelandet under tiden, men nån sällskaplig match då och då får det bli.

Så vi får se vad som händer den kommande tiden och hoppas att allt går bra.

Mvh Chris