Chris Kevin

Nu delar jag med mig av några användbara tillägg för Firefox. De flesta passar bra för vem som helst att använda, medan vissa lämpar sig bättre för webbutvecklare.

Ad Block Plus

Min personliga favorit för att blockera all irriterande reklam som poppar upp på alla webbplatser. Det följer med en lång lista över annonsörer redan när man installerar tillägget. Men tycker man inte att det räcker går det att utöka den ytterligare.
Webbplats: http://adblockplus.org/

Firebug

För alla som arbetar med webbutveckling är Firebug ett nästan självklart verktyg. Den låter dig analysera HTML-strukturen och listar samtliga DOM-element. Du kan även ändra CSS:en i realtid, vilket är suveränt när man vill prova sig fram med en ny design. Utöver detta går det även att köra Javascript i debug-läge och exekvera skript från en konsol.
Webbplats: http://getfirebug.com/

Ghostery

Ghostery är ett program som upptäcker och hjälper till att blockera tredjeparts skript och kakor. En av finesserna med Ghostery är att den specifikt talar om vad den hittar och erbjuder dig mer information om organisationerna eller företagen som samlar in data. På så vis kan du göra ett aktivt val om du vill välja att blockera från de källorna eller inte. Man kan även välja att blockera från alla källor som Ghostery känner till.
Webbplats: http://www.ghostery.com/

HttpFox

HttpFox är perfekt om man vill veta vilka HTTP-anrop som sker mellan webbläsaren och en server. Information som fångas upp är bl.a. hur lång tid anropen tar, GET/POST-parametrar och även själva innehållet.
Webbplats: http://code.google.com/p/httpfox/

Modify Headers

Den information som man fyller i exempelvis formulär skickas via HTTP-anrop. Med Modify Headers kan man ändra informationen som skickas eller lägga till egna parametrar. Det här tillägget är till störst nytta om man arbetar med webbutveckling och vill använda specifik testdata.
Webbplats: http://www.garethhunt.com/modifyheaders/

De här tilläggen är de jag personligen använder just nu och som jag tycker gör ett riktigt bra jobb. Berätta gärna om dina egna erfarenheter i kommentarsfältet nedan eller passa på att tipsa om du känner till några andra intressanta tillägg.

För några dagar sedan läste jag artikeln Offentlig it får underkänt på IDG, där Anna-Karin Hatt sa Vi är väldigt framstående inom vård, omsorg och miljöteknik. Om vi kan kombinera det med vår stora kunskap inom it tror jag Sverige kan nå stora framgångar. Men vi behöver bli bättre på att få in it i undervisningen. Det sistnämnda var vad som fångade mitt intresse.

Min erfarenhet av IT inom skolan är att den varit mycket smal. I grundskolan hade vi tillgång till en dator som skulle delas av 20 elever. Vi fick var sitt användarkonto vilket medförde att man kunde komma åt en blandning "pedagogiska" applikationer. Kanske minns ni Doktorn som ett av dessa? Gymnasiet blev aningen bättre, själv gick jag medieprogrammet och datoranvändning blev en vanlig syssla. Nu hade vi faktiskt ett nätverkssystem där vi kunde hantera mail, publicera en personlig webbplats och få nyhetsmeddelanden kring skolan. Ett steg i rätt riktning, men långt från optimalt.

Vad kan bli bättre? Jag kan inte påstå att jag har några konkreta svar på problemet men däremot ett antal förslag. Det första som bör göras är att skapa en nätverkslösning som eleverna upplever som användbar. Mail, scheman och skolnyheter är bra men detta kan bli ännu bättre genom att applicera funktioner som blivit standard för de flesta sociala nätverken. Lärare skulle kunna publicera läxor och andra uppgifter och större delen av allt som publiceras ska kunna kommenteras. Eleverna ska kunna skapa grupper för diskussioner, ex. för att hjälpas åt att lösa läxor eller öva inför prov. Ett annat hjälpmedel skulle vara att använda digitala formulär för läxförhör och prov. Det största problemet är risk för fusk, men detta kan troligtvis lösas genom att provet utförs i en datasal, med unika lösenord som endast är giltiga under provtillfället. Alla enklare frågor kan rättas automatisk medan frågor som ska motiveras fortfarande kontrolleras manuellt.

Ytterligare skulle enkla och smarta applikationer vara integrerade med skolans system, så att eleverna lätt kan öva på frågor. Detta skulle även kunna expanderas genom att låta eleverna skapa egna tester och dela dem med varandra. Men även om man genomförde alla dessa programvarulösningar återstår fortfarande frågan kring maskinvara. Ska det finnas datorer på skolan för större delen av eleverna, ska eleverna ha var sin laptop eller ska man kanske hitta en lösning för smart phones? Detta är som sagt några idéer som jag har och det stora problemet kommer bli ekonomiskt. Däremot tror jag att nyttan av en sådan lösning kan bli stor. Har du några åsikter om IT-stöd i undervisningen? Lämna gärna en kommentar!

Den bittra sanningen med all kunskap är att den lätt går förlorad om man inte repeterar det man redan vet. Så för att undvika att det händer har jag tänkt läsa om några böcker från studietiden.

Först på tur står Software Quality Assurance av Daniel Galin, en väldigt nyttig bok nu när det är aktuellt att börja arbeta. QA är ett väldigt brett ämne som egentligen inte har några entydiga svar på sina problem, det gäller istället att lära sig de beprövade metoder som funkar och gå vidare därifrån. Jag tror dessutom att det finns en hel del att få ut från boken som vi inte tog upp under kursens gång och det är väl detta som jag främst är ute efter. När jag väl tagit mig genom SQA så funderar jag på att ge mig på Databaser och IT-säkerhet. Något minst lika viktigt, men som jag personligen tycker är mycket roligare.

Den senaste tiden har jag skrivit ganska mycket CSS i och med att jag ändrade bloggens utseende. Av ren nyfikenhet kunde jag inte låta bli att titta på de nya finesserna i CSS 3. Det som jag uppskattar mest med den nya versionen är såklart border-radius som ger runda hörn och box-shadow som låter dig skapa inre eller yttre skuggor. Detta har man fått göra med hjälp av bilder som fästs på rätt ställe med hjälp av CSS och oftast några extra <div> taggar, alternativt med javascript. Det är kort sagt underbart att kunna skapa dessa visuella detaljer genom att istället skriva några få rader med text. Men som med allt gott inom IT världen så har det givetvis sina nackdelar.

Huvudsakligen är problemet stöd av webbläsare, samtliga nyare versioner har satsat hårt på att försöka följa den nya men inte helt färdiga standarden eller åtminstone erbjuda en egen lösning tillsvidare. Sorgligt nog finns det fortfarande äldre versioner av webbläsare som är i bruk och det får vi troligtvis leva med i några år till. Då kan man ställa frågan ska man använda CSS 3 eller göra som förr och utnyttja bilder? Det finns två sätt att se på detta, det första är att många webbläsare var tidigt ute med att göra egna lösningar innan standarden utvecklats dit den är idag. Nu tror ni säkert att detta låter bra men inte direkt, vad man måste göra för att få det att funka är att använda prefixen -moz-, -ms-, -o- eller -webkit- innan CSS-kommandot. Det innebär att man istället för att skriva en rad plötsligt måste skriva ca 5 (beroende på vilka webbläsare du riktar dig mot). Jag personligen och säkert många andra uppskattar inte när det blir redundans på det här sättet. Det blir en massa onödig skit som försämrad läsbarhet av CSS-filen, slöseri med tid på att lägga till extra rader och några kb mer med data som ska laddas ner när du besöker webbplatsen. Jag kan hålla med om att det inte är några större bekymmer men visst blir man ändå frustrerad. Om man istället väljer att använda bilder så blir det också en massa extra arbete. HTML/XML strukturen måste troligtvis ändras, några extra id(#) och klasser(.) måste säkert läggas till och bilderna tar upp flera kb också. Kanske är det inte så dumt att bara lägga tid på CSS i alla fall?

För att knyta ihop säcken kan ni se det såhär, målgruppen är det som avgör. Om man designar något för personligt bruk eller åt en kompis kanske det inte är hela världen att det ser lite olika ut mellan webbläsarna. Men för en kund kan det vara kritiskt om designen inte alltid stämmer, eftersom det kan ge ett oseriöst intryck. Så personligen försöker jag hålla mig till att stödja de nyare webbläsarna, vad gäller min blogg och webbplats. Men jag skulle aldrig göra det professionellt, utan i så fall använda både CSS och bilder för att vara på den säkra sidan. Avslutningsvis hoppas jag att något haft glädje av mina åsikter och att ni är välkomna att diskutera frågan.

..ni får ursäkta mitt taffliga försök att leka med ord, men ibland är min humor torrare än ett sandpapper.

Prince of Persia Trilogy

Igår började jag och Lina dagen med en trip till stan och kikade runt i några butiker. Vi passade även på med att käka citylunch på O'Learys vilket var kycklinggrillspett med pommes och bearnaise. Jag kan intyga om att det var riktigt gott och mättsamt. Innan vi skulle dra hem så gjorde jag ett snabbt besök på Trestad Musik där jag lyckades göra ett fynd, Prince of Persia Trilogy till PS3. Lite lustigt med tanke på att jag nyss sett filmen. Det blev även en ny lampa från SG Design som ska få sig en plats hemma så fort renoveringen är färdig.

Lunch på O'Learys

På kvällen var det dags för själva valborgsfirandet hemma hos Kristian. Det blev en liten tillställning, men en mycket trevlig sådan. Vi pratade, drack och lyssnade på go musik och kanske inte helt förvånansvärt gjorde jag och Kristian ett besök till pizzerian tvärs över gatan. Senare på kvällen dök John upp som hade med sig en mycket speciell whiskey(lustigt nog i burk). Den hade en väldigt mild smak, stack i hela tungan som hundra nålar och sen hände det häftiga att det välde fram en smak av kola från ingenstans. Whiskeyn var från Wales och hade något nästintill outtalbart namn på gaeliska, men jag ska definitivt hålla utkik efter den i fortsättningen. Kvällen kom till sitt slut någon gång vid tvåtiden, jag och Lina tackade för en trevlig kväll och gick hem under den kalla vårnatten.

I kväll passade vi på att gotta oss med tacos och filmen Prince of Persia.

För er som inte vet så är filmen baserad på spelserien med samma namn och till största del Prince of Persia - Sands of Time. Men jag tänker inte bli långrandig med en massa jämförelser mellan spel och film. Det lämnar jag istället till ett senare tillfälle.. Kortfattat handlar filmen om prinsen Dastan en av tre bröder, som under en attack på den heliga staden Alamut lyckas komma över en dolk med mystiska krafter. Han inser snart dolkens potential och dras in i en konspiration som inte bara hotar hans liv utan även hela riket.

Överlag tycker jag att filmen var bra, handlingen var relativt originell och lånade inte för mycket från spelen. Men i stort sett var det fightscenerna som lyckades få med schyssta inslag av parkour som var filmens höjdpunkt. Dialogen fungerade mestadels men ibland undrade jag om manusförfattaren verkligen tänkt igenom replikerna. Även handlingen hade sina brister från gång till gång och det största problemet var vissa partier som kändes utdragna och inte lyckades tillföra något. Som vanligt med nya filmer är karaktärerna ganska platta och utvecklas inte mycket under filmens gång. Dastan lyckades förmedla lite av en förändring från början till slut men hade kunnat förbättras avsevärt. Min åsikt är att karaktären hade lämpat sig bättre med en mörkare handling och inte varit anpassad för att vara lämplig för yngre tonåringar. Men jag antar att det är vad som händer när Disney är inblandade i produktionen. Slutligen när det gäller scenografi och kameravinklar så har jag inte särskilt mycket att tillägga än att det mesta var snyggt utfört. Några få tabbar kunde man inte undgå, men sånt går det att ha överseende med.

Trots att jag hackat på större delen av filmen så tycker jag ändå att den utan tvekan var sevärd och är man sugen på lite lättsmält äventyr/action-underhållning så håller Prince of Persia måttet.

Igår var det halvtidsinlämning av examensarbetet och efter all möda känns det faktiskt som att saker och ting börjar bli klara. För er som inte vet så går arbetet ut på att utveckla ett system för att mäta och hantera elförbrukningen i hemmet. Tanken är att man via en Android-applikation ska kunna se elförbrukningen i enskilda eluttag och stänga av strömtillförseln. Något som vi löste genom att köpa strömbrytare och mätare som kunde kopplas in i uttaget och styras trådlöst. För att sedan få allt att gå ihop så körs ett program på en dator som övervakar uttagen och pratar med Android-applikationen. Jag antar att kanske hälften av er tappade tråden efter den beskrivningen, men hur som helst så är det vad jag sysslat med den senaste månaden.

Som avslut på arbetsdagen blev det ett besök på gymmet med Kristian. Att sitta på en stol i åtta timmar och trycka på tangenter bygger ju inte särskilt mycket muskler.

Det var ungefär ett år sedan som jag lånade Dead Space av en kompis och för första gången klev ombord på det gigantiska rymdskeppet USG Ishimura.

Reparationsteamet hade kraschat i hangaren och skärrade smög de sig in i skeppets mörka och tysta innanmäte. Vart fanns besättningen? frågade de sig medan ingenjören Isaac Clarke beordrades att aktivera generatorn som skulle öppna rummets dörrar. Plötsligt började belysningen flimra och en mänskligt gestalt närmade sig de oväntade kollegorna. En maskingevärssalva och flera plågade skrik bröt tystnaden, följt av ett skräckslaget "Run Isaac! RUN!". Något kom flygandes ur ventilationssystemet och skräckslaget började jag styra Isaac ut ur rummet, bort från skriken, bort från den vrålande besten som ville slita honom i stycken. Tillslut lyckades Isaac komma i säkerhet och fann sitt första vapen, ett vapen som skulle vara honom trogen genom denna långa blodiga mardrömsfärd.

1000 avkapade lemmar senare pustade jag ut. Det var över, jag hade lyckats överleva alla hinder trots att jag spelat på Hard vilket medförde att två till tre träffar innebar en kall bråd död för vår hjälte. Minst sagt hade det varit en utmanande upplevelse men kanske en av de bästa jag varit med om vad gäller survival horror spel. Visceral Games hade levererat en smart story där man som spelare kände sig delaktig. Samt ett gäng coola vapen som bjöd på stor variation när det gällde att kämpa mot alla typer av necromorphs som väntade på att hoppa på dig i mörkret. Men det bästa spelmomentet var ändå att necromorphs tålde enormt mycket stryk såvida du inte utnyttjade deras svaghet, vilket var att kapa av deras lemmar. Detta medförde en annorlunda spelstil där träffsäkerhet var A & O. Allt som allt var jag såld på Dead Space och jag hoppas att fler tar till sig denna moderna pärla bland skräckspel. Nu ser jag fram emot att fortsätta resan i uppföljaren Dead Space 2.

Relaterat

• GameTrailers - Dead Space
• IGN - Dead Space

I fredags passade jag och Lina på att se filmen Paranormal Activity 2.

Precis som sin föregångare utspelas filmen genom linsen på en handkamera och ett antal övervakningskameror. Vilket ger filmen en mer genuin ton och nästan får den att kännas som en verklig inspelning. Filmen bryter även mot många andra normer som att det alltid ska hända något i varje scen. Istället sitter man på helspänn och låter blicken söka efter minsta detalj, tills det där chockerande ögonblicket plötsligt överrumplar dig.

Handlingen kretsar kring en familj som nyligen har flyttat in i ett hus. Efter ett misstänksamt inbrott börjar fler konstiga saker att hända och fadern bestämmer sig för att installera övervakningskameror i huset. De inser snart att det är något övernaturligt och att deras liv svävar i fara.

Även om filmen inte använder sig av varken effektfulla vinklar eller atmosfärisk musik lyckas den ända att fånga ens intresse och trots det låga tempot upplevs filmen aldrig som tråkig och långrandig. I slutändan är det en skräckfilm som med enkla medel lyckas göra sig ihågkommen och lämnar dig med en mild känsla av obehag..

Legend till Super Nintendo™ handlar om två biffiga män, den ena bär ett svärd medan den andre har en yxa. Under spelets gång försöker de med våld komma åt kött, guld och nycklar. Fast riktigt så är det väl inte, men om man bortser från handlingen så är det förmodligen på det sättet man skulle uppfatta spelet.

Man kastas hastigt in i spelet och snappar upp kontrollerna utan större svårighet. Vad som går att göra är ganska simpelt, men viss variation erbjuds. Utöver att svinga sitt basvapen eller göra hoppsparkar (som för övrigt är bästa sättet att klara sig över huvudtaget) så går det även att använda en distansattack som tar på livet eller använda en dödlig magi. Överlag känns kontrollerna stabila och det är sällan man upplever frustration p.g.a dålig respons.

Grafiken är väldigt typisk för sin tid från 16bits åldern. Den håller trots allt med goda mått och sätter sin charm genom att skapa en enkel men ändå fantasirik värld. Vad gäller variation å andra sidan så återkommer samma fiender flera gånger under olika banor.

Spelets musik skapar en känsla av en fantasyinspirerad medeltid och sätter igång äventyrslysten. Men så inser man såsom med utbudet av fiender att även antalet låtar inte är särskilt stort. Nämligen två och det är allt man kommer att få höra om och om igen för varje bana.

Trots sina smärre brister är Legend ändå ett charmigt och underhållande spel och avnjuts bäst i sällskap av en kompis. Att hugga ner fula rövare och monster ensam kan i längden bli både enformigt och en aning kämpigt och att ha någon som täcker ryggen har väl aldrig varit en dum idé.

Spelet tar vid där filmen slutade bara timmar efter att Wesley fått sin hämnd mot Sloan. Man kastas direkt in i handlingen och fortsätter att ta upp kampen mot brödraskapet.

Upplägget är av en tredjepersons shooter med ett ducksystem som påminner om Gears of War. Spelbarheten bygger på att man utnyttjar duckning i alla lägen där detta är möjligt. När man duckar läker skador och kräver inga extra föremål. Man kan även flytta sig mellan olika skydd genom att luta sig och trycka på actionknappen. Om man väljer att bojkotta detta och istället rusa in i skottlossningen får man räkna med en omedelbar död. Spelaren kan dock dra nytta av detta när det erbjuds en chans att göra en dödlig närstridsattack.

Vad gäller vapen och förmågor så är utbudet väldigt begränsat och det lilla som finns låses upp under spelets gång. Men det är först när specialförmågorna aktiveras som spelet börjar bli intressant. Den första av dem är bullet curve som även användes i filmen. Den bygger på adrenalin som man får varje gång en fiende stupar. När man använder den så får man ett specialsikte som visar kulans bana och om den träffar fienden eller inte. Detta blir genast ett effektivt sätt att eliminera fiender snabbt med minimal fara.

Grafiken är snygg och behaglig genom spelet, med snygga ljuseffekter och några charmiga miljöer. Men när det gäller mellansekvenserna så upplevs den snarare som slarvig och under all standard.

Musiken fyller sitt syfte utmärkt och skapar en passande stämning genom banorna. När striderna bryter ut så ökas tempot med några actionfyllda spår som får spelaren att känna sig på topp.

Wanted är ett sånt spel som hade rätt material för att kunna bli något men som snubblade på mållinjen. Det dåliga utbudet av vapen och förmågor ihop med att man tvingas följa linjära vägar och ducka bakom varje vrå, gör spelet ytterst repetativt. Ett stort utbud av extra karaktärer och spellägen är inte heller tillräckligt för att det ska kännas värt att spela om spelet. Men för den som kan nöja sig med lite lätt pang pang action så är Wanted ett väldigt schysst spel. För alla trophyjägare kan det vara värt att nämna att Wanted är väldigt lätt för att sätta platina.

Relaterat

• GameTrailers - Wanted - Weapons of Fate
• IGN - Wanted - Weapons of Fate

Då har första dagen gått på det nya året, ett händelserikt år utan tvekan.

Det närmaste är min födelsedag den 3:e då jag fyller 22år, vilket även får mig att tänka på att det snart är slut på studierna. Känns bra att ha en högskoleexamen så pass tidigt i livet, förutsatt att ex-jobbet och C-uppsatsen blir bra. Som jag tror att jag nämde har jag tänkt att basera arbetet på förstärkt verklighet, men jag kan inte riktigt avgöra om det är vatten över huvudet än. Förhoppningsvis så ska jag veta om ca en månad hur det blir. I och med examen så ska det sökas arbete också, så det blir minst sagt full upp under det kommande halvåret. Blir att ta det lugnt med spelandet under tiden, men nån sällskaplig match då och då får det bli.

Så vi får se vad som händer den kommande tiden och hoppas att allt går bra.

Mvh Chris

Idag framförde jag en presentation om förstärkt verklighet eller augmented reality som det heter på engelska.

Förstärkt verklighet går ut på att kombinera vad man ser i vanliga fall med virtuell information. Detta kan göras så simpelt som med en vanlig webcam eller en smartphone. Det finns även andra enheter som klarar av förstärkt verklighet, men dessa är de vanligaste i nuläget. Nämnvärt är dock att det utvecklas ett par kontaktlinser som ska kunna manipulera ljuset som går in i ögat och ändra det man ser.

I vilket fall så fungerar det som sådan att kameran läser av exempelvis en gata eller ett rum. Ett program bearbetar vad kamera fångar upp och skapar grafik eller information som läggs ovan på kamerabilden som visas på skärmen. Om vi tar exemplet med gatan så skulle det i princip kunna visas information om särskilda byggnader och affärer samt avståndet till dem. I detta fall är det nödvändigt att använda GPS för att det ska fungera. Ett annat exempel är spel som använder sig av en vanlig bit papper med en speciell symbol. När man riktar kameran mot papperet ersätts det med en 3D-figur, kanske en byggnad eller ett monster.

Vad som är bra med förstärkt verklighet är att det inte bara kan användas för spel eller att hitta en ny favoritrestaurang. Den största nyttan ligger inom olika yrken, om man använder ytterligare en teknik som heter RFID. Genom att märka rör och elledningar med ID-taggar som kan skicka och ta emot signaler så skulle man kunna använda förstärkt verklighet för att se exakt var ledningarna ligger. Även inventering av lager skulle kunna underlättas på samma sätt. Ett svep med en kamera skulle kunna visa alla tillgängliga artiklar. Faktum är att förstärkt verklighet skulle kunna användas till nästan vad som helst, det är i princip fantasin som sätter gränsen.

Jag hoppas det har varit intressant läsning och jag kan avslöja att det kanske kommer en uppföljare om jag väljer förstärkt verklighet som examensarbete. Lämna lite feedback om ni känner för det, annars hörs vi snart igen.

Hej, nu blir det spel så tummarna ryker!

Idag kom det efterlängtade paketet. En andra handkontroll, Resident Evil 5 Gold Edition och Singstar med trådlösa mickar. Kände att det var dags att fixa en kontroll till så att min sambo blir lite mer delaktig. Förhoppningsvis så kan jag få henne att fastna den här gången. Singstar skaffade jag på hennes begäran så nu kan vi räkna med karaokefest snart.

Hej på er!

Idag var det kursstart igen, nu blir det distribuerade system de närmaste månaderna. Börjar även med mobil IT på torsdag. Som vanligt blev det en ganska mjuk start med ca två timmars föreläsning. Tillsvidare verkar kursen lovande men vi får se om jag hinner ändra uppfattning under de kommande veckorna.

Efter den otroligt tröttsamma skoldagen varvade jag ner med en fika på Kafé Slussen, tillsammans med mina goda vänner Kristian och Johan. I morgon är jag lyckligtvis ledig så vi kan räkna med några timmar Bad Company 2. Men jag ska också göra ett försök att jobba vidare med min webbplats.

Igår blev det myskväll med filmen Ca$h.

Det är en brottsthriller med Sean Bean i rollen som en kallhjärtad skurk som försöker återta sin brors pengar. Under en stor kupp tvingas brodern dumpa stålarna som sedan hittas av en ung kille (Chris Hemsworth) som tillsammans med sin sambo (Victoria Profeta) väljer att använda dem för att vända på deras tillvaro.

Filmen började ganska lugnt men byggde snart upp en spänning som höll sig ända till slutet. Man kan utan tvekan säga att Beans insats är vad som vägde upp filmen och hans utmärkta agerande har fått ett starkt fäste i mitt minne. De andra karaktärerna fungerar också bra men tappar dessvärre sin trovärdighet vid flera tillfällen. Om detta beror på skådespelarna eller manuset är svårt att säga. Trots att filmen är en thriller så har skaparna ändå lyckats att väva in lite humor som är både lättsam och mörk. Överlag tycker jag att filmen är riktigt bra, mycket tack vare den välslipade dialogen. Om ni är sugna på lite film i höstmörkret så är detta något jag helt klart rekommenderar.

Betyg 7/10

Hej alla glada bloggläsare!

Nu var det länge sedan jag bloggade och bestämde mig nyligen för att göra en nystart. Jag kommer i huvudsak blogga om IT och spel men även rent allmänt och om andra intressanta saker ;) Hoppas ni har lite överseende med designen men jag lovar, den kommer. Så ha en trevlig kväll så hörs vi snart igen.

Castlevania Legends var ursprungligen tänkt att vara prologen för hela serien. Men med de nya spelen till PS2 så har orginal storyn suddats ut. I vilket fall är handlingen den att Sonia Belmont, den första i ätten Belmont, beger sig till Draculas slott för att bekämpa mörkrets prins. Hon har födts med speciella förmågor och blivit tränad av sin morfar att använda piskan. Förutom att vara den enda med kraften att stoppa Dracula så är hon även älskarinna till Draculas son Alucard.

Spelet har fem banor och ytterligare en hemlig. Vad som skiljer sig från de traditionella Castlevania spelen är att Legends har inga specialvapen, utan istället får man ett Soul Weapon från varje boss som besegras. De vanliga vapnen dolk, heligt vatten, klocka, yxa och kors går att hitta i spelet, men deras enda funktion är att samlas för att få fram ett alternativt slut.

Castlevania Legends kanske inte är något superbra spel i serien, men för att vara till Game Boy bjuds det på ett schysst upplägg av varierande svårighet, detaljerade mellansekvenser och handling. Banorna i sig är relativt enkla men ger en bra variation, vad som gör dem otroligt jobbiga i vissa fall är fienderna. I det här spelet är fienderna extremt mycket farligare än bossarna. En vanlig fladdermus har större chans att ha ihjäl dig jämfört med t.ex första bossen Creatures Bat. Vad som för det mesta gör fienderna så farliga är att de respawnar alldeles för lätt och ibland på helt orimliga ställen. Att bossarna är enkla är inget jag skojar om, vid första möte kan de verka riktigt svåra men man lär sig ganska snabbt deras attackmönster, vilket gör de flest av dem ofarliga. För att underlätta ännu mer kan man trycka A+B och aktivera Burning Mode som gör att man är odödlig tills mätaren är slut. Enda bossen med lite krut i är såklart Dracula själv p.g.a att han har betydligt mycket mer liv än de övriga bossarna.

Vad som upplevs som dåligt genom hela spelt är den tjatiga musiken som lopas under varje bana. Dessutom är användningen av Soul Wepons underskattad, för det första kräver de hjärtan, men många gånger leder det till döden bara för att man ska få tag i något enstaka.

Överlag är spelet som sagt väldigt bra och perfekt underhållning om man har några timmar att fördriva.

Jag har nyligen kommit över Mega Man II till Game Boy. Kortfattat är storyn att Dr. Wily har flytt till framtiden och Mega Man följer efter honom för att återigen möta åtta Robot Masters. Baserat på NES-serien så utspelar sig spelet tidigast efter Mega Man 3 eftersom det är med bossar från både Mega Man 2 och Mega Man 3. Crash Man, Metal Man, Wood Man, Air Man, Hard Man, Magnet Man, Needle Man och Top Man.

Vad jag har hört så ska det vara det sämsta av de fem spelen till Game Boy. Personligen får jag däremot lov att säga att det var underhållande. Musiken är i största lag under all kritik, men kontrollerna samt banorna bjuder på en lagom svårighetsgrad vid de första speltillfällena. Den största nackdelen är när man spelat det ett litet tag och börjat lära sig banorna och hur bossarna anfaller. Det blir med andra ord för enkelt och den enda utmaningen för min del är sista bossen Dr. Wily. Enda anledningen till att Wily är svår är för att han måste besegras tre gånger på raken och att det endast är hans glaskupol som tar skada från Mega Mans buster gun. Ytterligare en sak som höjer nöjet lite med Mega Man II är den nya bossen Quint. Såsom med de andra bossarna får man hans vapen, vilket i det här fallet är en hoppstylta som heter Sakugarne. Om Mega Man II var helt ok så ser jag definitivt fram emot de övriga fyra Game Boy titlarna.